Öga för öga tand för tand

Gammal bild.

I väntan på ovädret

Grisslehamn. Med utsikt mot Åland.

Spelade kort

Bra jobbat

Jag tog med mig kameran. Utan batteri.

Jag är på igen

Jag har inte tagit en enda bild sen jag kom hem från Kreta. Men nu ska jag iväg på en liten roadtrip så nu åker kameran fram igen. Känns riktigt bra.

Norrköping

I skogen

I skogen i juni.

Jag och fotot, del 4

På mitten av 90-talet hade Svd en sida i söndagstidningen som hette Ung Idag. Dit kunde man skicka in bilder, dikter, berättelser. Jag provade att skicka in några foton och redaktören kontaktade mig och berättade att hon gillade det hon såg och bad mig fota till specifika uppdrag. Det blev ganska många publicerade bilder under cirka ett år. Helt plötsligt blev jag lite van vid att se mina bilder i tryck. En konstig känsla. Och speciellt när man fick betalt för det.

Olika perspektiv

Här kan man se Toras foto!

Nära

Jack fotar

Jack vill gärna låna min kamera. Ibland låter jag honom och han skjuter från höften. Det här fångade han på midsommar.

På tork

Samma dörr. Olika tillfällen.

Väggarna i Chania

När vi gick i Chanias gränder fotograferade jag från höften och hoppades att nåt skulle fastna.

Månen

Och så föreställer du dig syrsornas gnisslande.

Det var inte bara jag som fotade

Tora fick låna sina föräldrars kamera och dokumenterade noga hela Fun Park. Inklusive sin lillasyster.

Bowlingkungen

Gå själv

Det är nåt visst med att kunna gå helt själv upp och ner för trappor.

Situationer man minns

Jack hoppar från ett trappsteg i Chania och sekunden efter blir han sketen på av en duva.

Många blev det

540 kort på två veckor. Två kameror, båda mina. Jag har sållat och rensat under hela resan så nu sätter den sista avgörande rensningen igång. Vem orkar kolla på 540 kort? Kill your darlings!

Lite till

Lokaltidningen gjorde en grej om skogsrået och arbetet ställdes ut i Skärholmens bibliotek. Jag blir alldeles generad när jag läser artikeln - och mycket road av detta citat:
Jag ville skapa ett slampigt skogsrå som hamnat fel i tid. Den genomgående oskärpan är medveten eftersom jag tycker att det blir mer mystiskt så.

Vaddå en dålig ursäkt för att inte ha kunskapen om ljus, bländare och hög ljuskänslighet på filmen. Dåligt men väldigt gulligt!

Artikeln (hemma hos reportaget) avslutas såhär:
De smala fönstren [i källaren, i mörkrummet] ut mot dagsljuset är omsorgsfullt förtejpade. Det är här i källaren i Vårberg som Minna förbereder sig. Vi kommer säkert att höra talas om henne igen.

Värt att veta:
På bilden av mig i reportaget har jag på mig en norsk lusekofta. Och pratar om slampiga skogsrån... hahahah!

Mer skogsrå

Känslan jag ville få fram var att man spionerade på ett skogsrå, att man fick se henne bakom kulisserna. I den översta bilden har hon tagit av sig sina finskor och smyger iväg i gympadojjorna.

Jag minns exakt var varenda bild är tagen... jag joggar fortfarande längs samma stigar när jag är hemma hos mina föräldrar.

Jag och fotot del 3, skogsrået

Jag gjorde mitt specialarbete på gymnasiet i bild. Hur tanken om att fota ett skogsrå växte fram minns jag inte men jag minns hur jag och kompisen smög runt i skogen ett par sena kvällar och hon poserade och jag fotade. Hon var förkyld och blev ännu mer förkyld efter våra bravader. Stackarn.

Det blev ett lyckat arbete som faktiskt uppmärksammades litegrann. Resultatet ligger mig fortfarande varm om hjärtat. Jag har det uppsatt på väggen hemma, en serie på 11 svartvita bilder, uppkopierat på ett buckligt grovt fotopapper, köpt i Kina, framkallat hemma i källaren 1995.

Och ni känner säkert igen tjejen på bilderna. Hon har stått ut med mig länge. Min fina vän Ylva.

Timotej from hell

Djävulen använder Timotej.

Sommar

Lyckan är att springa runt poolen en varm sommareftermiddag.

Vallmo

Vallmo. Coola från knopp till frökapsel.

Jag och fotot del 2

På gymnasiet blev jag besatt av att fota. Jag fotade allt och alla. Mina lådor uppe på vinden svämmar över av svartvita bilder av kompisar och stileben. Det finns nog ingenting jag inte har fotat. Blommor, snö, gräs, skor, frukt, grönsaker, ägg, vattendroppar, bestick, glas, sten, barr. You name it and I have a photo. Ett äpple på en handduk, en gaffel på en spegel... inget att visa här i bloggen direkt.

Jag framkallade allt hemma i mörkrummet (tvättstugan), både film och foton. Jag använde min pappas gamla förstoringsapparat. Av en slump fick jag tag på en hel fotostudio i Älvsjö som skulle tömmas och slängas och jag fick åka dit och plocka allt jag ville ha för 1000 spänn. Film, vätskor och fotopapper köpte jag på postorder. Det var tur att jag hade ett extrajobb, för det var en dyr sysselsättning.

Det här är en bild som jag var särskilt nöjd över. De gick i min klass. Den ena är en fighter idag, hon till vänster. Den är tagen typ 1994.

Att fota snyggt

Det är inte så svårt att fota snygga människor. Det fick jag erfara i jobbet i tisdags då jag fotade en svensk motsvarighet till Iman. Bilderna blev bra, mest på grund av tjejen framför kameran... inte bakom.

Gröna Lund

Var på Grönan igår. Det var en fantastiskt vacker kväll och vyn från färjan var oslagbar!

In action

Nej men titta, vad är det där för liten nörd som sitter och fotar?

Tack Titti för bilden. Jag lånar den!

Publiken

Var uppe och rotade i fotokartongerna på vinden. Letar efter bilder som kan illustrera "min historia" så småningom. Hittade den här bilden. Tagen under ett Stockholm maraton någon gång på 90-talet. En bild som jag minns för jag kunde titta på den länge och hitta nya saker varje gång. En glömd favorit.

I skogen

Det blev foto idag igen. I skogen, med gravid kvinna.

Roligt

Polisen

En steppande polis på Strandvägen.

Huvva

Idag var det stort och nervöst. Idag kom tidningen ut, med mitt foto på omslaget och ett stort reportage inuti tidningen, fotat av mig.

Jag och fotot, del 1

Jag funderar lite på hur det kom sig att jag började fota. Det är nu närmare 18 år sedan som intresset växte sig starkt och jag började fota mer eller mindre seriöst.

Det mest spännande jag visste som liten var att titta i familjens fotoalbum. Intresset för bilder kommer därifrån.

Genom mitt extrajobb i början på 90-talet lärde jag känna en kille med höga fotografiska ambitioner. Han ville flytta till Frankrike och fota tjejer. Jag när jag googlar på honom ser jag att han lyckades. Han tittade på en av mina bilder från språkresan till England år 1992 och tyckte att den var cool. Jag tror att han sådde ett frö. Redan då hade jag flera hyllor fulla av egna fotoalbum men jag hade aldrig tänkt på att man kunde "bli bra på att fota". Redan som liten hade jag ofta kameran med mig och dokumenterade det mesta som kom i min väg.

1992. Det var den här bilden Martin gillade. Han sa att den hade nåt. Jag förstod inte riktigt vad han menade men jag valde att tro honom och tanken att börja fota mer på allvar växte ganska omedelbart efter den kommentaren.

Gräs i kruka

I min trädgård.

Mitt jobb

Jag älskar mitt jobb. För jag får bland annat hålla på med sånt här.

Äventyret med Markoolio, del II

Kan det bli hetare?

Äventyret med Markoolio

Det här var sommaren 1998. När Markoolio skulle slå igenom med Sommar och sol skulle hans produktionssgäng ha lite bilder på honom. Jag kände en i gänget bakom och hade fotat en av deras andra artister tidigare så jag fick hänga på en dag och fota. Jag minns att vi möttes på café Eken vid Medis och snackade om bilderna. På en tv i taket spelades Petter Vinden har vänt och Markoolio tittade upp mot tvn hela tiden. Vi åkte till industriområdet Lugnet (rivet sedan länge) och fotade med två modeller (den ena ser ni här). Sen åkte vi ut på Värmdö och fotade.

Vad blir det för mat?

Kyckling på fredag?

Södra Indien 1998

Jag minns det som igår. Märkligt.

Liten på jorden

En gammal