Lokaltidningen gjorde en grej om skogsrået och arbetet ställdes ut i Skärholmens bibliotek. Jag blir alldeles generad när jag läser artikeln - och mycket road av detta citat:Jag ville skapa ett slampigt skogsrå som hamnat fel i tid. Den genomgående oskärpan är medveten eftersom jag tycker att det blir mer mystiskt så.
Vaddå en dålig ursäkt för att inte ha kunskapen om ljus, bländare och hög ljuskänslighet på filmen. Dåligt men väldigt gulligt!
Artikeln (hemma hos reportaget) avslutas såhär:
De smala fönstren [i källaren, i mörkrummet] ut mot dagsljuset är omsorgsfullt förtejpade. Det är här i källaren i Vårberg som Minna förbereder sig. Vi kommer säkert att höra talas om henne igen.
Värt att veta:
På bilden av mig i reportaget har jag på mig en norsk lusekofta. Och pratar om slampiga skogsrån... hahahah!
